Sol i regnperioden
Hoppsan! Om gårdagen levde upp till "årstiden" (d.v.s. regnperioden) så gör den här dagen inte det. Solen skiner och kvicksilvret närmar sig 30, Tokyo visar upp sitt somriga ansikte. Men uniformen är ändå mörk kostym, vilket jag kan intyga är rätt svettigt. Efter åtta timmar i ett konferensrum med fönster på solsidan av huset var det skönt att komma ut på gatan och andas in lite avgasmättat syre. Läskande iste finns i varuautomater som står i varenda gathörn, hela och rena, fria från allt vad klotter och förstörelse heter.
Sen, efter kvällens möten, dags för sushi. Jag hade hört att svensk sushi är väldigt bra och lik den som serveras i Japan, men mina förväntningar överträffades ändå. Med råge. Visserligen inser jag nu att sushin hemma i Linköping visst är bra, men det återstår ändå lite för att nå upp till godbitarna jag bjöds ikväll. Restaurangen, Tsukuji, låg nere vid fiskmarknaden med samma namn, bland massor med andra liknande matställen. Suhikocken lagade bitarna inför våra hungriga ögon, bitar som valdes ut med omsorg av mina japanska vänner för att imponera på (eller kanske försöka tvinga fram någon slags grimas hos) den gänglige svensken. Nåväl, efter inledande sashimi av olika slag och tempura på bläckfisk följde den ena biten nigiri efter den andra; laxrom, pilgrimsmusslor, någon ansjovisliknande småfisk, ål, krabbhjärna, syrad bläckfisklever (påminde lite om surströmming) och andra mer eller mindre bekanta varianter på en lång rad. Som pricken över i:t fatöl, Shōchū och grönt te, Gyokuro. Fräscht, spännande och mycket, mycket läckert.
Imorgon ... Destination: Okinawa.
Sen, efter kvällens möten, dags för sushi. Jag hade hört att svensk sushi är väldigt bra och lik den som serveras i Japan, men mina förväntningar överträffades ändå. Med råge. Visserligen inser jag nu att sushin hemma i Linköping visst är bra, men det återstår ändå lite för att nå upp till godbitarna jag bjöds ikväll. Restaurangen, Tsukuji, låg nere vid fiskmarknaden med samma namn, bland massor med andra liknande matställen. Suhikocken lagade bitarna inför våra hungriga ögon, bitar som valdes ut med omsorg av mina japanska vänner för att imponera på (eller kanske försöka tvinga fram någon slags grimas hos) den gänglige svensken. Nåväl, efter inledande sashimi av olika slag och tempura på bläckfisk följde den ena biten nigiri efter den andra; laxrom, pilgrimsmusslor, någon ansjovisliknande småfisk, ål, krabbhjärna, syrad bläckfisklever (påminde lite om surströmming) och andra mer eller mindre bekanta varianter på en lång rad. Som pricken över i:t fatöl, Shōchū och grönt te, Gyokuro. Fräscht, spännande och mycket, mycket läckert.
Imorgon ... Destination: Okinawa.
Etiketter: Resor
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home