Allt om min mamma

Pedro Almodovars film Allt om min mamma (Todo sobre mi madre, 1999) har anpassats till teaterscenen av Samuel Adamson. Pjäsen hade sin urpremiär på Old Vic Theatre i London 2007. Östgötateaterns version, i regi av Tereza Andersson, befolkas mestadels av skådespelare som vi känner sedan tidigare, från scenen i Linköping eller från rikstäckande TV.

Hur funkar då "film på teater"? Alldeles utmärkt! Det hela är välspelat, snyggt, dramtatisk och inte minst roligt. Jesper Barkselius drar många skrattsalvor ur publiken i rollen som transan Agrado. Det är en häftig känsla när de mest grova repliker levereras med sådan självklarhet. Det svärs, knarkas, sups och röks så det står härliga till. Inte en enda gång blir det för mycket, och det måste vara svårt att få till.

Kort sagt, vilket prima sätt att fira 3-årig bröllopsdag, detta teaterbesök.

Lena + Orup i Cloetta Center

Skulle showen som redan lockat över 100 000 årskådare fungera? Som boren hårdrockare är jag inget stort fan av vare sig Lena Philipsson eller Orup, men självklart har man hört hitsen på en och två gånger. Skulle det räcka ?

Svaret är ett rungande ja! Vassa musiker, briljant ljus, för chokladlådan bra ljud och två huvudpersoner som intar scenen med en självklar pondus gör det lätt att bara njuta. Inte för att alla låtar var bekanta, men det gjorde inget. Ett smart upplägg med förinspelat material på storskärm, dialog, karaoke (!), dans och massor av musik är ett vinnande koncept.

Coheed and Cambria - Debaser Medis 9 april 2008

Äntligen fick jag tillsammans med min gode vän Janne se dem live, Coheed and Cambria som jag lyssnat till och från på ett bra tag tills jag för knappt två år sedan. Då föll poletten ner på riktigt och jag insåg deras storhet. Olikt många som varit med från början anser jag att Coheed and Cambrias plattor bara blir bättre och bättre. Debuten The Second Stage Turbine Blade (2002) hetsar jag inte upp mig över, men In Keeping Secrets of Silent Earth: 3 (2003) är betydligt bättre, med flera riktigt starka låtar. Med Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness (2005) höjer de nivån på både låtskrivande och produktion ännu ett steg. Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow (2007) kommer ännu ett snäpp närmare fulländning med fantastiska melodier och oöverträffad produktion.



Hur funkar då Coheed and Cambria live? DVD:erna Live at the Starland Ballroom (2005) och The Last Supper: Live at Hammerstein Ballroom (2006) skvallrar om att de kortare och mer melodiska låtarna dominerar repertoaren, uppblandat med långa progressiva stycken och lugnare nummer. Personligen saknar jag dessutom stämsången som betyder så mycket på skivorna. Ungefär samma kan jag säga om konserten på Debaser. Visserligen hade bandet förstärkts med två körtjejer och en keyboardist, men dessa inslag var ganska svåra att höra. Orsaken var ett bitvis bedrövligt uselt ljud. Trummor och bas låg alldeles för högt i mixen för att någonsin ge gitarrer, sång eller keybords något riktigt utrymme. Låtvalet föll mig mestadels i smaken, men jag har svårt för de tidigare låtarna (som stora delar av publiken paradoxalt nog verkade mest förthusta i). Jag saknade också andningspauser i form av stillsammare saker. På det stora hela en helt okej konsert med ett band som sin enkla framtoning ändå är roliga att se och lyssna på.

Middag på Bello's

Den trevliga traditionen att bjuda den äkta hälften på födelsedagsmiddag lever vidare i Casa Andersson. Det var min tur att fylla, Hannas att bjuda och hon valde Bello's som destination för kvällen. Extra trevligt att restaurangen var mer eller mindre fullsatt med tanke på att det var en vanlig tisdagkväll. Bello och hans personal såg till att servicen var på topp.

Vinet vi rekommenderades till maten var kalas, Bliss 2006 Pinot Noir, Sonoma County. Maten var likaledes mycket god och vällagad. Hanna åt hummerbisque med Armangac till förrätt, kräftfylld rödtunga med chablisås, pommes duchesse samt sauterad pak choi till huvudrätt och creme brulee som dessert. Peter satsade istället på halstrad anklever med confit på ingefära, honungsvinäger samt rostad brioche som förrätt, kalventrecôte med bearnaisesås, calvadossky, tomatconfit samt dauphinoise a la normand som varmrätt och chokladfondant med calvados- och mascarponecreme som dessert.

Mätta och belåtna promenerade vi sedan genom ett regnigt Linköping ... till bussen. Kaffet tog vi hemma i soffan. En perfekt avslutning på en perfekt middag.

Bello's
Apotekaregatan 8, Linköping
013-104126

Strandliv

Onsdag 4 oktober. Efter en lång, skön natts sömn (äntligen) började vi dagen med att leta reda på en mataffär. Frukost, solskydd, dricka och snacks inhandlades under stor fascination över det enorma utbudet i amerikanska varuhus. Sedan ... stranden. Solen gassade från en molnfri himmel till framåt 2-tiden, och var det skont med svalka (relativt sett i alla fall). Temperaturen i solen är ca 35 grader, i vattnet närmare 30. Underbart. Efter en sen lunch tog vi en närmare titt på stan.

Florida, here we come!

Pendeltåg med NJ Transit till Newark, flyg med Continental till Miami och sedan hyrbil till Premiere Hotel i Fort Lauderdale. Klockan har hunnit bli framåt 6 på eftermiddagen innan vi kommer tillrätta på hotellet och går ut på en promenad längs den långsträckta stranden söderut. Efter en trevlig middag på Palm Grill med utsikt över Atlanten, ackompanjerat av ett par maffiga Margaritas (3 for 1!), är vi trötta men lyckliga. På plats i Florida, staten där pensionärer och Musse Pigg bestämmer tempot, för härliga dagar i solen!

Hairspray på Broadway

Det har gått troll i kamerajakten. B&H ska tydligen också vara en bra kamerabutik. Men, på grund av en judisk högtid är butiken stängd en hel vecka! Så nu står vi här utan fler alternativ på vettiga kamerabutiker.

Nåväl, det går att shoppa vidare ända, vilket vi ocksa gör efter att ha delat på oss för ett par timmar. Hanna dammsuger Macy's medan jag koncentrerar mig på Virgin Megastore. Efter lunch och en snabb promenad till Central Park gör vi oss klara för Hairspray på Broadway. Musikaler är långt från ett hjärteämne for oss, men det här är bra, minst lika bra som Mamma Mia! var i London för några år sedan. Välspelat, roligt, med bra låtar och med spännande kulisser. En riktig höjdare! En snabb mexikansk middag senare stupar vi i säng. Jetlaggen håller oss fortfarande i sitt fasta grepp.

New York, New York

Måndagen är i stort sett en resdag, men vi hinner uppleva kul grejor också. Det börjar lite oroväckande när flykaptenen strax efter ombordstigning på Arlanda meddelar att ett tekniskt fel med planets loggbok behöver fixas. 90 minuter senare kommer vi till slut iväg. När vi landar på Newark får vi möjlighet att hämta in lite tid. Jeremy, vår granne ombord på planet, hämtas av sina föräldrar på flygplatsen och erbjuder oss skjuts in till Manhattan. Överraskade men tacksamma accepterar vi. Snabbare och smidigare transfer får man leta länge efter, och nästan gratis blev det dessutom.

Efter incheckningen på Grand Union Hotel New York (34 East 32nd Street) ger vi oss ut på stan en sväng. Klockan är bara 4 på eftermiddagen och affärerna fortfarande öppna många timmar. Vi går ner längs Park Avenue och vidare på Broadway söderut genom SoHo till J&R vid City Hall Park, en promenad på drygt en timme. Enligt tips vi fått ska J&R vara stället att handla kamera på, men det är otroligt utplockat där och vi får gå därifrån tomhänta. Tunnelbanan tar oss snabbt till Grand Central. På TGI Friday vid Time Square kaäkar vi en god och mycket mättande middag, varefter vi besöker Empire State Building. Trots att både jag och Hanna varit i New York förut har vi båda missat detta måste bland sevärdheter. Utsikten så här dags på kvällen är makalös med alla ljus som breder ut sig ända till horisonten. Klockan 9 stupar vi i säng, efter en lång men tillfredsställande dag.

Chris Cornell live i Stockholm

Tungt! Chris Cornell live i Globens annex var mycket tyngre än väntat, med en låtlista som dominerades av material från Soundgarden-eran. Chris Cornells senaste skiva Carry On representerades av rockern No Such Thing, Bond-stänkaren You Know My Name, poppiga Arms Around Your Love och Michael Jackson-covern Billie Jean i en fullkomligt fantastisk ackustisk version. Jag, och kanske många med mig, saknade visserligen finstämda nummer från solosläppen (inget från Euphoria Morning spelades över huvud taget), men det är också min enda egentliga invändning mot låtvalet för kvällen.

Vi bjöds på en dynamisk adrenalinkick med smakprov från större del av Cornells karriär. Det tog några låtar innan bandet verkligen kom upp i varv, men de inledande Soundgarden-numren pumpade igång publiken på ett sätt som snart fick igång musikerna på scenen. Cornells röst är legendarisk, uppskattad för att vara känslig såväl som rå beroende på vad som krävs, och nu inte bara höll rösten genom hela konserten, den låter lika bra som någonsin. Nedan följer låtlistan för kvällen.

Let Me Drown
Outshined
Show Me How to Live
No Such Thing
You Know My Name
Say Hello to Heaven
What You Are
Rusty Cage
Billie Jean (ackustisk)
Fell On Black Days (ackustisk)
Like a Stone (ackustisk)
Doesn't Remind Me (första halvan akustisk)
Cochise
Spoonman
Arms Around Your Love
Black Hole Sun
Jesus Christ Pose
Extra:
Seasons
Be Yourself
Burden in My Hand
Slaves and Bulldozers / Whole Lotta Love

Bjänleden

Vårt andra besök på Bjänleden gick i blötans tecken. Det hade regnat under natten och vi var blöta om fötter och ben redan efter ett par kilometer. Det var dock varmt och vindstilla så det var ingen risk att vi skulle frysa.

Leden, en åtta kilometer lång vandring genom kulturbygd i regi av Vreta Klosters Hembygdsförening, bjuder på omväxlande natur. Vandringen kantas av massor med
lingon, blåbär och inte minst svamp. Vi fick ihop nästa två liter kantareller och trattisar utan att behöva lämna leden mer än några få meter.

En brist med Bjänleden är den bitvis alltför täta ungskogen som tränger sig på, bland annat i en kraftledningsgata. I övrigt har vi bara gått att säga om turen, särskilt så här i augusti med mogna bär och svampar.

För att komma till Bjänleden åker man från Linköping förbi Berg och Stjärnorp för att sedan svänga vänster mot Bjäsäter. Karta med beskrivning över historien för platserna längs leden finns att köpa i kvarnbyggnaden vid starten i Bjäsäter.

Herrfest på Torrön

Sommarens herrfest gick lördagen den 30 juni 2007 av stapeln på Torrön i Västerviks skärgård. Här driver Christer och Yvonne Lindberg en liten anläggning med med möjlighet till övernattning i bekväma stugor. Vi aktiverade oss med en femkamp: prickskytte med pilbåge, blåsrör, varpastenar och frisbee och avslutnnigsvis kajakpaddling. Arrangör Fredrik vann tämligen bekvämt, medan denne skribent fick nöja sig med en mindre ärorik bottenplacering.


Efter hårt tävlande satt det perfekt med tvagning i det stora vedeldade badkaret och den lika vedeldade bastun. Efter att ha svettats var ett dopp i en 16-gradig Östersjö riktigt uppfriskande. Lokalt rökt böckling och immig pilsner gjorde knappast tillvaron svårare.


Vi hann med att äta en rejäl middag också. Fem kilo revbensspjäll hade förberetts redan hemmavid genom att kokas i rökdoftande buljong. Efter kryddning och pensling med Tiger Sauce fick köttet sedan fin yta på grillen på bryggan nere vid vattnet. Men fem kilo kött, i sällskap av klyftpotatis, sallad och två såser var ingen match för nio halvsvultna herrar i sina bästa år. Recepten finns på Pumpernicklarnas eminenta blogg.



Sedan, nattsudd till frampå småtimmarna. Så här dags hade vädret återhämtat sig från eftermiddagens regnskur och skärgården låg bedövande vacker framför oss. Deltagare på sommarens herrfest var Peter Andersson, Fredrik Linderson, Johan Scharf, Magnus Grimsell, Jan Karlsson, Martin Börjesson, Magnus Kandlow, Jörgen Pettersson och Richard Linderson.



Fler bilder hittar ni på Picasa, Peters bilder och Jannes.

Sista dagen i Tokyo

Ett par möten, koreanskt vegetariskt käk till sen lunch, tillbaka till hotellet för diverse jobb och ännu ett möte, sedan avlutande middag på en trevlig Yakidori-restaurang. Det här stället överraskade till och med mina härdade japanska vänner, som tyckte maten var både god och billig. Det var en snabb sammanfattning av dagen, nu bilder ...

Måndag igen

Först frukost, sedan förberedelser inför dagens besök på det nybyggda sjukhuset i Naha. Kawa hade lite grejor han ville gå igenom, men vi blev klara i god tid och hann med lite sightseeing. Så här borde alla måndagar vara. Vi besökte den kungliga trädgården Shikina-En, det nästa största residenset som kungafamiljen för det gamla Ryukyuriket. Att kliva ur den luftkonidtionerade bilen in i den heta, fkutiga regnskogsliknande trädgården var en chock, särskilt i affärsuniformen svart kostym och slips. Småregn till trots, fick vi en trevlig, men svettig, timmes promenad i sagolik miljö.


Ett par timmar senare är vi klara på sjukhuset, som också huserar öns barnklinik, och har hunnit träffa en radda viktiga personer, en chefstekniker, överläkaren på röntgen och en av Japans vassaste hjärnkirurger och fler därtill. Eftersom vi hade skippat lunchen blev det nu tidig middag. Dags för Steak Okinawa Style, vilket innebar en rejäl entrecote på 250 gram och traditionellt västerländska tillbehör, den inledande grönskassoppan undantagen. Köttet, som tydligen importeras från Australien, var mört och blodigt. Kalas, både för gommen och plånboken.


Dags att fara tillbaka till Tokyo för en sista arbetsdag. Incheckningen till flyget gick så snabbt och smidigt att vi hann slappa i loungen nästan två timmar. Strax före midnatt kändes det sedan skönt att vara framme på hotellet och få ta sig en välbehövlig dusch.

Shurislottet och norra Okinawa

Gårdagen avslutades med regn och tidigt imorse trummade det fortfarande på utanför hotellfönstret. Vid tiotiden, när vi drog från hotellet har det ljusnat på himlen och solen tittar nästan igenom. Vid Shurislottet, Shurijo, öppnade sig dock himlen igen och regnet började vräka ner. Äntligen väder som lever upp till årstiden!


Från Shurislottet härskade riket Ryukyus kung under flera århundraden (Okinawa kallas fortfarande Ryukyuöarna), ända fram tills riket införlivades i Japan under 1800-talets senare hälft. Slottsområdet består av flera områden med spännande historia. Maffigast var rummet där kungen talade till folket vid nyårsfirandet, med en väldig tron och vackra utsmyckningar. Men också enklare delar av slottet var väl värda besöket, som traditionella rum för tecermonier och lokaler för mer officiella göromål.

Ännu tyngre regn kantade vägen vidare norrut på Okinawaön. Målet för utflykten var bästa pizzastället i trakten, Cafe Kajinho, beläget i Motobu med fantastisk utsikt över Östkinesiska havet. Efter att ha åkt förbi åtskilliga nudelrestauranger och en närapå bortregnad liten väg uppför djungelbeklädda sluttningar var vi framme. Pizzan, på Kawas inrådan blev det en vackert röd fruktdrink till, var verkligen något extra, inte minst för att vi var så vansinnigt hungriga. Innan vi hinner tillbaka till bilen går mitt paraply sönder och regnet fortsätter att vräka ner. Men på vägen tillbaka till Naha via Nago lättar det på lite. Vågar man hoppas på bättre väder imorgon?